Utöya

Att läsa Hans Kristian Amundsens Vi er et lite land men et stort folk – Slik samlet vi Norge 22 juli – 21 august 2011, 2018 (E-bok 65 kr) är att smärtsamt erinras om sensommaren 2011 då regeringskvarteret i Oslo sprängdes och ungdomar och ledare på Utöya mejades ned. Amundsen var statsminister Jens Stoltenbergs talskrivare. Boken består av dels Amundsens (inte släkt med Roald) berättelse om att skriva utkasten till alla Stoltenbergs tal varvat med varje tal i slutversion. Det handlar om talen vid de stora manifestationerna och vid ett flertal begravningar under denna månad. Det första talet som Stoltenberg håller redan på attentatskvällen skriver Amundsen på eftermiddagen under en timmes telefontyst flygning mot Oslo. Han vet inte då något om vem eller vilka som utfört attentatet och om mer är att vänta. Han hittar en formulering som sedan kommer att finnas med som ett sorts mantra: ”Vi må aldrig oppgi våra verdier. Vi må vise at vårt åpne samfund består også denne proven. Att svaret på våld er enda mer demokrati. Enda mer humanitet. Men aldrig naivitet.” – Det är sällan att politikernas talskrivare kommer till tals, det ligger på något sätt i sakens natur att de inte ska träda fram. Här sker det i en postumt utgiven bok med Stoltenbergs efterord. Det blir en berättelse om en erfaren skribents skapande arbete under kris och oerhörd fysisk och psykisk press i stort sett dygnet runt i en månads tid. Arbetet med texterna inrymmer mycket svåra avvägningar både når det gäller innehåll och form. Amundsen har ett personligt förhållande till poesi och låter dikter och deras idéinnehåll ge inspiration och struktur till sina texter. T.o.m. en dikt av Erik Blomberg får vara med som hans slutackord. Sista strofen: ”Var inte rädd för mörkret, ty ljuset vilar där, var inte rädd för mörkret som ljusets hjärta bär.” – Sammanfattningsvis: Mycket intressant för varje skribent och krishanterare och så oerhört berörande kring sorg, tröst och viljestyrka och politikerns roll när uppgiften är som viktigast och svårast.