Konstitutionella reformfrågor – om reglerna om ändring av grundlag och annat

10 november 2019

är rubriken på min artikel i Juridiska fakulteten Uppsala Årsbok 2018 med titeln Law and Society Contributions by the honorary doctors. Artikeln listar och förtecknar de reformfrågor som aktualiserats i debatten under de senare åren. Jag tar mer ingående upp domstolsfrågor och ändring av grundlag. Se delegeHirschfeldt

Advokatundersökningar på uppdrag av det allmänna

17 juni 2019

Här har jag skrivit om en typ av advokatundersökningar. När en myndighet måste in i crisis management så anlitas ibland en advokat. Artikeln har publicerats i Vänbok till Anne Ramberg, Jure Förlag AB, 2019 s. 215 ff.

 

 

Offentlighetsprincipen – hur fick vi det ordet?

02 maj 2019

Offentlighetsprincipen är ett laddat ord i vårt språk. Det har konstitutionell betydelse och uttrycker en nödvändig förutsättning för informationsfriheten, som är en av de skyddade opinionsfriheterna i våra grundlagar (2 kap. 1 § regeringsformen och 2 kap. tryckfrihetsförordningen). Regeln om offentlig tillgång till allmänna handlingar kom ju till redan i 1766 års tryckfrihetsförordning! I dagligt journalistiskt arbete är offentlighetsprincipen ett nödvändigt verktyg. Medborgarnas insyn och öppenhet i myndigheternas verksamhet stöder långsiktigt tilliten i vårt samhälle. Här på min blogg finns flera artiklar som behandlar detta. Här har jag publicerat en artikel som handlar just om hur det här ordet fick fäste i vårt språk. Med digitala sökverktyg har jag försökt belägga hur ordets användning växt fram. Ett särskilt viktigt hjälpmedel som nyligen har tillkommit är att riksdagens databas över riksdagens dokument nu medger generella sökningar i materialet från 1867 och framåt. Det används här i ingressen. Jag tackar riksdagsdirektören Ingvar Mattson för påpekandet om denna möjlighet.

Sammanfattningsvis ser etableringsordningen, som den tonar fram, ut så att först kommer journalisterna som säkert hämtat uttrycket i kontakt med jurister (Aftonbladet 1909). Redan 1911 finns en första träff i riksdagstrycket (i en proposition om ändring av tryckfrihetsförordningen); därefter följer enstaka träffar varje år (dock hela nio träffar 1925) med ett större genomslag först mot slutet av 1900-talet. Utredarna kommer också tidigt med Nils Alexanderssons viktiga betänkande om tryckfrihetsförordningen 1912 följd av Nils Herlitz i flera utredningar. Kommunalpolitikerna är även de tidigt ute (stadsfullmäktigetrycket från Stockholm 1913, där det gäller frågan om offentlighetsprincipens utvidgning till kommunala handlingar). Nästa kategori är akademikerna med flera exempel från 1930- och 1940-talen. I en handbok i medborgarrätt från 1947 används ordet som kapitelrubrik. Från 1970-talet och framåt används uttrycket ofta i utredningar, riksdagstryck, handböcker och lagkommentarer. Hos domstolarna samt JO och JK blir ordet sedan mera frekvent vartefter.

Hittills har det gällt att ordet har använts i löptext såsom motivuttalanden m.m. Men ordet har också funnits i lagtext. Dock har det inte tagits upp i grundlag. Skälen till att man här håller emot är begreppstekniska: offentlighetsprincipen omfattar strikt sett inte bara rätten till att få del av s.k. allmänna handlingar, dvs. handlingsoffentligheten, utan också sedan urminnes tider även den s.k. förhandlingsoffentligheten i domstolar och beslutande församlingar.

Läs hela artikeln som jag skrivit i en vänbok till Carl Gustaf Spangenberg via denna länk: (offentlighetsprincipen-1).

.

 

 

 

 

Good judicial practice – a checklist on ethics for Swedish judges – with a correct link

17 februari 2019


The document Good judicial practice – principles and issues was produced as a checklist by a working-party under my chairmanship. It was distributed (in Swedish) to all judges in Sweden in 2012. Here is an English version of the document.

The document consists of questions for discussion rather than answers. So it is not a formal code of ethics (= a code of conduct for judges). It has no normative character. Instead of such a code there are some provisions in the Swedish Code of Procedure with certain legal obligations for all judges that are legal norms but also of an ethical nature. The provision on an oath is here the best example.

One of the purposes of the document is to provide judges with guidance when dealing with the ethical dilemmas and problems they encounter in their day-to-day work. A further aim is to use the document in a training context and contribute to personal reflection, ensuring that discussions between judges regarding good judicial practice are kept alive.

Apart from a number of general requirements that are presented regarding principles, this document does not contain any instructions on how a judge ought to act in specific situations. When faced with an ethical dilemma, it is seldom possible to find the answer in a rule. Instead, a position is adopted through a series of quite complex considerations. A list of questions could be a source of support for the judge when handling ethical problems and dilemmas. Another reason for listing questions is that views on what characterises a good ethical attitude could vary over time and from one generation to another. Consequently, this document mainly comprises questions rather than guidelines. 

The ultimate task of the courts is to maintain the due process of law. The courts and judges must guarantee that everyone can have their rights and obligations determined objectively and independently. It is vitally important from a number of perspectives that the general public have confidence in the judges and the courts and that the judges and the courts maintain their credibility. The judge’s attitude to various ethical issues is also a key factor from a confidence point of view. This document deals with good judicial practice. This naturally encompasses matters relating to judicial ethics but goes beyond that. In this presentation, issues are addressed regarding the role of the judge and the responsibility of the judge in a broad sense. Consequently, a number of issues that are closest to the application of law will also be examined.


”Två läsk och fyra tunna” eller om att leta fram spännande rättsliga saker ur sin gamla ryggsäck …

01 februari 2019

är rubriken till min krönika i tidskriften Advokaten nr 1/2019 som Du kan ladda ned här. Du kan bli överraskad av att läsa den.

Kund tvångsomhändertogs!!!

06 januari 2019

Begreppet ”kund” dök upp i svensk offentlig förvaltning som ett led i New Public Management-tänkandet. Detta ledde rätt snart till kritiska synpunkter av typ: Ska man verkligen tala om ett kundförhållande mellan medborgare och stat och kommun? Är det fråga om en kundrelation när en människa utsätts för myndighetsutövning som innefattar tvång mot person? De flesta vettiga människor svarar nog nej på i vart fall den andra frågan.

Men tydligen inte alla. Nacka kommun tycks för tillämpning av tvångsomhändertagande enligt LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall) använda ett s.k. underprocesssteg med en lathund för sådana beslut. För initieringsprocessen för omedelbart omhändertagande gäller det där att lägga in personuppgifter om den person som ärendet gäller. I instruktionen för denna process står: ”Om kunden finns i socialregistret sedan tidigare hämtas personuppgifterna upp därifrån. Om det är en ny person som ska läggas in hämtas uppgifterna i stället från befolkningsregistret.” – Källa: infobank.nacka.se 2014-11-14 Lathund Omedelbart omhändertagande.

En urgammal arbetsform: kommittén!

27 december 2018

Redan Upplandslagen från 1296 kom till genom arbete i en sakkunnigkommitté med en parlamentarisk referensgrupp! Detta förklarar jag närmare i en brevväxling med Sten Heckscher i vårt bidrag Offentligt utredningsarbete i Vänbok till Mats Melin, iUSTUS, 2018. Där försöker jag också teckna en kortfattad bild av hur denna viktiga arbetsform sedan utvecklats i Sverige. Våra erfarenheter och synpunkter från senare år på offentligt utredningsarbete diskuterar vi också i denna brevväxling.

Om Hyde Park Barracks

22 november 2018

Nedanför datorskärmen på mitt skrivbord har jag stående ett vykort med en byggnad – Hyde Park Barracks. Den har en sällsynt vacker och ren tegelfasad.

Huset ligger inte i London men är ritat av en landsförvisad engelsk arkitekt, Francis Greenway, alldeles i början av 1800-talet.

Under upplysningstiden drev den italienske stats- och straffrättsfilosofen Filangieri den s.k. förbättringstanken. Brottslingen skulle slippa dödsstraff eller brutala kroppsstraff, få sona sitt brott under en ny himmel och göra nytta på en ny plats. Alltså deportation eller landsförvisning. Men vart?

James Cook hade seglat in i Botany Bay och landstigit 1770. Han hade Linnélärjungen Daniel Solander med sig. En bit ovanför hamnen ligger i dag ovanför operahuset den botaniska trädgården där jag stötte på en växt med namnet Solanderiana. Sedan gick jag en kvart eller så upp mot staden och kom till höghusen och stod framför Hyde Park Barracks, byggda 1819. Dit kom de att transporteras.

Byggnaden var nämligen först ett mottagningsfängelse för nyanlända landsförvisade män som efter en tid slussades ut och fick bryta ny mark, sedan ett immigrationscenter för kvinnor ditskickade från Wales, Irland och Skottland för att bli hustrur till de här männen, och vidare hospital, domstol, förvaltningsbyggnad och nu museum.

Idag kan du gå dit och släktforska med datorstöd – vem var din första släkting som kom hit, varifrån, när och med vilken transport, vad hade han begått för brott, var fick han sedan bosätta sig?

Så byggs en familjehistoria och en hel nations identitet upp på svaren på de frågorna men också på undanträngningen av ursprungsbefolkningen, aboriginerna.

Det gick vidare. När jag och hustrun på 1990-talet kom till guldgrävarstaden Maldon utanför Melbourne för att efter 20 år träffa och bo hos vår tidigare aupairflicka Ruth mötte vi hennes vänner, en grupp unga, frustrerade och förbannande socialarbetare och lärare, barn till den första vågen av fattiga efterkrigsimmigranter också från Wales, Irland och Skottland. Det var långt från flashiga Bondi Beach…

Myndigheter på sociala medier

21 oktober 2018

I Vänbok till Fredrik Wersäll, Iustus, 2018, går det att läsa en artikel som jag har skrivit med rubriken Öppenhet kring en myndighets verksamhet är nödvändig och bra – men tänk på juridiken innan det spårar ur på social medier. Ett exempel är det som hände kring ”Sveriges officiella Twitterkonto”, @sweden, som Svenska Institutet satte upp och numera har lagt ned. Möjligheten till flervägskommunikhtion, blockeringslistor m.m. inrymmer särskilda rättsliga problem som myndigheten har ansvar för. Kraven på saklighet, opartiskhet och likabehandling ska förstås upprätthållas när myndigheter har ett konto på sociala medier. Personlig integritet ska skyddas (jfr målet mot Uppsala läns landsting om den s.k. sjukhusfilmningen som visades på TV). Kommersiella eller andra intressen än myndigheternas får inte bli styrande. Jag hänvisar avslutningsvis till den försiktighetsprincip som riksdagen i prop. 2009/10:175 s. 40 lade fast när det gäller valet av form för myndigheters opinionsbildande verksamhet. Numera sker en omfattande sådan verksamhet på kommersiella kanaler. Det kräver än mer av myndigheterna.

Trump, domstolar och andra myndigheter på sociala medier

04 juli 2018

skriver jag om här mot bakgrund av min artikel Öppenhet kring en myndighets verksamhet är nödvändig och bra – men tänk på juridiken innan det spårar ur på sociala medier som publicerats i Vänbok till Fredrik Wersäll, Iustus Förlag, 2018. Läs i boken men tänk på att händelseutvecklingen pågår och kan springa ifrån det som står där! Här är litet från min inledning:

”Det finns ett allmänintresse av insyn i domstolars och andra myndigheters verksamhet. Vissa myndigheter har rent av i uppdrag att syssla just med information och opinionsbildning. Sådana myndigheter bör vara verksamma även på sociala medier. Kravet på saklighet, opartiskhet och likabehandling ska här upprätthållas och enskildas integritet måstes skyddas. Kommersiella eller andra intressen än myndigheternas egna får inte bli styrande. Situationen innehåller en del problem. Detta kan fordra att noggranna och svåra rättsliga överväganden görs för att det hela inte ska spåra ur. Dettas illustreras här med ärendet om Svenska Institutet på Twitter.”

Problemen har verkligen inte blivit mindre sedan artikeln skrevs! Först därefter exploderade avslöjandena om Cambridge Analytica och en ny kritisk diskussion om Facebook,  Google och Youtube.

En svår fråga som jag tog upp i artikeln är vilket ansvar en myndighet har för de inlägg som görs på t.ex. dess Twittersida. Kan myndigheten blockera personer som vill yttra sig på myndighetens sida? Svaret är ett begränsat ja. Hur ska man här se på brottsliga eller ”ordningsstörande” inlägg och kan man gå längre än så? Vad gäller egentligen enligt grundlagarnas regler om yttrandefrihet?

Och det är här Trump kommer in i bilden! I USA med dess First amendment till konstitutionen har enligt Bloomberg News en federal domstol nyligen förbjudit president Trump att blockera kritiska inlägg från sitt Twitterkonto. Att blockera vissa användares politiska yttranden utgör ett brott mot deras yttrandefrihet. En expertkommentar till domen: ”This is a groundbreaking decision. It establishes that social media accounts operated by a government official – even the president of the United States constitutes a public forum.”

Och häromdagen (2018-07-02, B 3552-17) kom Högsta domstolens viktiga dom om räckvidden av den s.k. webbsändningsregeln i yttrandefrihetsgrundlagen (se 1 kap. 6 § 2 st). Enligt domen bedömdes en filmsekvens om ett pågående brott utlagd på Facebook inte uppfylla kravet på vad som rättsligt sett är ett program. Filmen hade sänts på en sluten Facebookgrupp med 60 000 medlemmar och ansågs av HD vara i allt väsentligt obestämd till format, innehåll och tid. Den föll därmed utanför grundlagsskyddet och brottsbalkens regler om förtal blev i stället tillämpliga. Högsta domstolen skriver bl.a. detta viktiga: ”I motsats till databasregeln, där grundlagsskydd tillkommer endast vissa aktörer, omfattas varje sändning som uppfyller de krav, som anges i webbsändningsregeln av grundlagsskydd. Det innebär att sändningar som sker av privatpersoner via internet kan uppfylla kraven för grundlagsskydd. En förutsättning för det är att vad som sänds är att se som ett program i webbsändningsregelns mening.” Grundlagsskyddet på nätet för privatpersoner vidgas alltså genom domen.

Men här får man komma ihåg att webbsändningsregeln är en av de frågor som nu ska ses över i den nya parlamentariska kommittén som regeringen nyligen tillsatt om public service och yttrandefrihetsområdet, se dir. 2018:51.

Fortsättning följer ….

och det redan nu idag när jag också vill peka på att meddelar- och anonymitetsskyddet kan vara i fara för den som väljer att med epost kommunicera för att försöka anonymt få in en text i en myndighets webbtidning. Myndighetens epostlogg är ju en allmän handling. Se vidare Förvaltningsrättslig tidskrift 2018 s. 117.

Forts. ….


%d bloggare gillar detta: