skriver jag om här mot bakgrund av min artikel Öppenhet kring en myndighets verksamhet är nödvändig och bra – men tänk på juridiken innan det spårar ur på sociala medier som publicerats i Vänbok till Fredrik Wersäll, Iustus Förlag, 2018. Läs i boken men tänk på att händelseutvecklingen pågår och kan springa ifrån det som står där! Här är litet från min inledning:
”Det finns ett allmänintresse av insyn i domstolars och andra myndigheters verksamhet. Vissa myndigheter har rent av i uppdrag att syssla just med information och opinionsbildning. Sådana myndigheter bör vara verksamma även på sociala medier. Kravet på saklighet, opartiskhet och likabehandling ska här upprätthållas och enskildas integritet måstes skyddas. Kommersiella eller andra intressen än myndigheternas egna får inte bli styrande. Situationen innehåller en del problem. Detta kan fordra att noggranna och svåra rättsliga överväganden görs för att det hela inte ska spåra ur. Dettas illustreras här med ärendet om Svenska Institutet på Twitter.”
Problemen har verkligen inte blivit mindre sedan artikeln skrevs! Först därefter exploderade avslöjandena om Cambridge Analytica och en ny kritisk diskussion om Facebook, Google och Youtube.
En svår fråga som jag tog upp i artikeln är vilket ansvar en myndighet har för de inlägg som görs på t.ex. dess Twittersida. Kan myndigheten blockera personer som vill yttra sig på myndighetens sida? Svaret är ett begränsat ja. Hur ska man här se på brottsliga eller ”ordningsstörande” inlägg och kan man gå längre än så? Vad gäller egentligen enligt grundlagarnas regler om yttrandefrihet?
Och det är här Trump kommer in i bilden! I USA med dess First amendment till konstitutionen har enligt Bloomberg News en federal domstol nyligen förbjudit president Trump att blockera kritiska inlägg från sitt Twitterkonto. Att blockera vissa användares politiska yttranden utgör ett brott mot deras yttrandefrihet. En expertkommentar till domen: ”This is a groundbreaking decision. It establishes that social media accounts operated by a government official – even the president of the United States constitutes a public forum.”
Och häromdagen (2018-07-02, B 3552-17) kom Högsta domstolens viktiga dom om räckvidden av den s.k. webbsändningsregeln i yttrandefrihetsgrundlagen (se 1 kap. 6 § 2 st). Enligt domen bedömdes en filmsekvens om ett pågående brott utlagd på Facebook inte uppfylla kravet på vad som rättsligt sett är ett program. Filmen hade sänts på en sluten Facebookgrupp med 60 000 medlemmar och ansågs av HD vara i allt väsentligt obestämd till format, innehåll och tid. Den föll därmed utanför grundlagsskyddet och brottsbalkens regler om förtal blev i stället tillämpliga. Högsta domstolen skriver bl.a. detta viktiga: ”I motsats till databasregeln, där grundlagsskydd tillkommer endast vissa aktörer, omfattas varje sändning som uppfyller de krav, som anges i webbsändningsregeln av grundlagsskydd. Det innebär att sändningar som sker av privatpersoner via internet kan uppfylla kraven för grundlagsskydd. En förutsättning för det är att vad som sänds är att se som ett program i webbsändningsregelns mening.” Grundlagsskyddet på nätet för privatpersoner vidgas alltså genom domen.
Men här får man komma ihåg att webbsändningsregeln är en av de frågor som nu ska ses över i den nya parlamentariska kommittén som regeringen nyligen tillsatt om public service och yttrandefrihetsområdet, se dir. 2018:51.
Fortsättning följer ….
och det redan nu idag när jag också vill peka på att meddelar- och anonymitetsskyddet kan vara i fara för den som väljer att med epost kommunicera för att försöka anonymt få in en text i en myndighets webbtidning. Myndighetens epostlogg är ju en allmän handling. Se vidare Förvaltningsrättslig tidskrift 2018 s. 117.
Forts. ….
Johan Hirschfeldt 
Kommentera