Archive for the ‘Konstitution’ Category

Konstitutionella reformfrågor – om reglerna om ändring av grundlag och annat

10 november 2019

är rubriken på min artikel i Juridiska fakulteten Uppsala Årsbok 2018 med titeln Law and Society Contributions by the honorary doctors. Artikeln listar och förtecknar de reformfrågor som aktualiserats i debatten under de senare åren. Jag tar mer ingående upp domstolsfrågor och ändring av grundlag. Se delegeHirschfeldt

Krisen för den demokratiska rättsstaten

15 februari 2018

är rubriken på min artikel i Svensk Juristtidning 2018 nr 1, se Svjt1:18 

Mänskliga rättigheter och andra konstitutionella kärnvärden när krisen slår till

30 oktober 2017

är rubriken på mitt kapitel i boken Mänskliga rättigheter i det offentliga Sverige, Anna-Sara Lind & Elena Namli (red.), Studentlitteratur, 2017. Introduktionen till mitt kapitel kan läsas med den här länken: Tjänstemän med arbetsuppgifter för det allmänna …

Hoten mot rättsstaten i Europa

10 oktober 2017

”Europarådet och skyddet för den demokratiska rättsstaten – är titeln på min artikel i Boken Hoten mot rättsstaten i Europa som. är utgiven av Rättsfonden på Arenagruppens uppdragsförlag Premiss förlag, 2017. Boken innehåller också artiklar av internationella experter om EU:s roll och om utvecklingen i Ungern och Polen.

mellbourn-mfl-hoten-framsida-200x282

Biblioteken – en femte funktion i den demokratiska rättsstaten

17 september 2017

Biblioteken – en femte funktion i den demokratiska rättsstaten är rubriken på mitt kapitel i Femte statsmakten, en omvärldsrapport som ett sekretariat inom Kungl. biblioteket under Erik Fichtelius´ledning nu lagt fram. Min text handlar om biblioteken sedda utifrån ett konstitutionellt perspektiv. Hela rapporten finns på: http://nationellbiblioteksstrategi.blogg.kb.se/rapporter/

 

I stället för en författningsdomstol

05 juni 2017

skisserar jag i den här artikeln i Svensk Juristtidning 2017 s. 257, en rätt enkel modell där de båda högsta domstolarna, Högsta domstolen och Högsta förvaltningsdomstolen, i vissa mål skulle kunna döma i en gemensam sammansättning, en sorts ”författningsdomstol light”. Något behov av grundlagsändring för att genomföra detta kan jag inte se.

Friskolorna – några konstitutionella synpunkter på deras ställning

26 februari 2017

I festskriften Bertil Bengtsson 90 år, Jure, 2016, har docenten Lotta Lerwall och jag publicerat rubricerade artikel ( hirschfeldt_lerwall_sartryck ). Vi inleder där med att presentera friskolereformen och skollagens reglering av den. Sedan konstaterar vi att fristående skolor har offentliga förvaltningsuppgifter och utför myndighetsutövning, att dessa skolor är bundna av objektivitetsprincipen och legalitetsprincipen i regeringsformen. Slutligen diskuterar vi vilken betydelse uttrycket ”det allmänna” i regeringsformen kan ha för friskolornas ställning särskilt när det gäller elevernas fri- och rättighetsskydd enligt 2 kap. regeringsformen.

Samtalen i politikens offentliga finrum – här är reglerna om hur man yttrar sig snävare!

21 november 2016

Just nu har ett fall med förgrovat

språk i politiken aktualiserats. Hur ser reglerna ut när det gäller politikens finrum, där man väl vill sätta en ribba?

I den offentliga diskussionen är det den grundlagsskyddade yttrandefriheten som gäller i fråga om vad som sägs och de uttryckssätt som väljs. Denna frihet är inte obegränsad. Ett yttrande får inte innefatta vissa brott, bl. a. hets mot folkgrupp, olaga hot, förtal eller förolämpning. Det gäller i olika offentliga sammanhang också t.ex. för riksdagsledamöterna i riksdagens kammare och när kommunalfullmäktige sammanträder.

För möjligheter att ingripa mot riksdagsledamöter finns det dock särskilda skyddsregler i regeringsformen när det gäller att väcka talan mot dem (4 kap. 12 §). Ett visst begränsat immunitetsskydd för dem ska ge ett värn i orostider till förmån för oss alla. Jag går inte närmare in på det.

I rättspraxis om de enskilda fallen om brott dras sedan den närmare gränsen mot det förbjudna. Utanför det brottsliga området gäller yttrandefrihet.

Men samtidigt är det faktiskt så att just när politikerna talar i riksdagens kammare – politikens offentliga finrum – då har gränsen för vad som är tillåtet att säga dragits litet snävare! Och det finns särskilda ordningsregler för debatten!

Riksdagen har som lagstiftare lagt fast dessa regler. I riksdagsordningen, som inte är en grundlag men väl en ”semikonstitutionell” lag på särskild nivå, finns en bestämmelse om begränsningar i yttrandefriheten och om ordningsregler (6 kap. 16 §).

Där sägs att den riksdagsledamot som har ordet ska begränsa sitt anförande till det ämne som behandlas. Om någon bryter mot bestämmelsen och inte rättar sig efter talmannens påpekande, får talmannen ta ordet från honom eller henne under den pågående överläggningen. Vidare slås fast att ingen får vid ett sammanträde uttala sig nedlåtande om någon annan eller använda personligen förolämpande uttryck eller i övrigt i ord eller handling uppträda på ett sätt som strider mot god ordning.

Reglerna är tänkta att bilda ett skydd mot att enskilda blir föremål för kränkande uppmärksamhet som följd av kammardiskussionerna (prop. 1973:90 s. 527 f.). Jag antar att detta skydd för ”någon annan” inte minst tar sikte på tredje man, dvs. vanliga medborgare som ju inte kan replikera i riksdagens kammare. Men vi får ju också tänka på att en inte närvarande riksdagsledamot inte kan försvara sig i debatten.

Det är värt att uppmärksamma att när det gäller riksdagsledamöters uppträdande och yttranden i kammaren går denna bestämmelse utöver brottsbalken där ju bestämmelser om bl.a. förolämpningsbrottet finns. Här vill man uttrycka något mera. Man har gett talmannen en särskild roll som bedömare om var gränserna går. B

estämmelsen i riksdagsordningen togs upp i betänkandet Medborgerliga fri- och rättigheter (SOU 1975:75) där det ansågs att bestämmelsen, handlade dels om ordningsfrågor (till den del stadgandet gäller yttranden som strider mot god ordning eller som inte avser det behandlade ämnet), dels var yttrandefrihetsbegränsade. Här sker alltså en yttrandefrihetsbegränsning som går längre än brottsbalkens regler! Det finns nämligen enligt regeringsformen (2 kap. 23 §) en möjlighet att införa yttrandefrihetsbegränsande lagbestämmelser om ändamålet gäller ”enskilds anseende”.

Det är precis det som lagstiftaren har gjort i riksdagsordningsbestämmelsen när där skrivs om nedlåtande uttalanden och förolämpande uttryck (i den mån de senare inte skulle ses som brottsliga för då gäller ju brottsbalken).

Jag vill till sist nämna att det för debatterna i kommunalfullmäktige inte finns någon motsvarande yttrandefrihetsbegränsande regel (jfr ordningsregeln i 5 kap 39 §). Kanske dags att se över kommunallagen på den här punkten?

– – –

För den som vill läsa mer om de här frågorna hänvisar jag i första hand till det som skrivits just om detta i mitt utredningsbetänkande (SOU 2016:4) Politisk information i skolan s. 173 ff. och 248 ff. Betänkandet finns förstås på nätet.

Venedigkommissionen

25 april 2016

Läs här artikeln Venedigkommissionen – uppdrag, arbetssätt och resultat som Iain Cameron och jag har skrivit i  jubileumsboken Svensk Juristtidning 100 år, Iustus förlag, 2016.

Konstitutionella synpunkter på förvaltningen av regionala projektmedel

13 juni 2015

Läs här min rapport Konstitutionella synpunkter på förvaltningen av regionala projektmedel som jag har skrivit för Riksrevisionen. Den gäller bl.a. styr- och ansvarskedjan i regeringsformen och budgetlagen m.m. på finansmaktens område.


%d bloggare gillar detta: