Den fria åsiktsbildningen är en grundbult i vår författning som nu finns redan i 1974 års regeringsforms allra första paragraf. Men det är en av 1809 års grundlagsfäder, Axel Gabriel Silverstolpe, som byggde upp argumentationen för begreppet. Hur han gjorde det och hur orden fri åsiktsbildning långt senare fördes in i vårt lagspråk skriver jag om i en artikel som publicerats i Makt, Opinion Politik, En vänskrift till Olof Petersson, Dialogos, 2022. Artikeln går att läsa här.
Axel Gabriel Silverstolpe och den fria åsiktsbildningen
24 januari 2023Vad handlar den holländska barnbidragsskandalen om?
18 januari 2023Den holländska barnbidragsskandalen handlar bl.a. om självlärande AI-system och diskriminering
Johan Hirschfeldt har skrivit denna pm utifrån ett ärende i Venedigkommissionen, rapporten med beteckningen CDL-AD(2021)031 är tillgänglig på kommissionens hemsida venice.coe.int. Det som jag särskilt vill uppmärksamma är att det i kontrollen av bidragssystemet användes en självlärande AI-applikation för riskklassificering med medborgarskap och utländsk härkomst som urvalskriterier med diskriminering som följd.
I Nederländerna infördes år 2005 ett system där föräldrarna på en reglerad marknad köper vårdtjänster för sina förskolebarn på daghem eller i annan barnomsorg. Föräldrarna får ersättning för viss del av sina kostnader beroende på familjens inkomst. Bidragen är avsedda endast för familjer med låg inkomst.
Bidragen utbetalas i förskott till föräldrarna mot bakgrund av en uppgiven beräknad årlig kostnad. Utbetalningen är förenad med vissa villkor och är att se som preliminär. Föräldrarna ska betala själva till vårdgivaren och betalningarna måste kunna styrkas med bankkvitton.
Administrationen av systemet lades inte på socialtjänsten utan på skattemyndigheterna.
Utbetalningarna har skötts av skattemyndigheterna som satte upp ett datasystem för kontroll av utbetalda bidrag. I datasystemet har funnits möjligheter att välja ut misstänkta ärenden på basis av en AI-baserad självlärande (från exempel på korrekta eller felaktiga ansökningar) funktion för riskklassificering. En av många indikatorer var där medborgarskap och bidragstagare med utländsk härkomst valdes ut av systemet för närmare kontroll. År 2013 avslöjades en storskalig brottshärva där personer från andra länder reste till Nederländerna, registrerades som bosatta där och sökte bidrag men åkte hem och lyfte beloppen hemma med avdrag för belopp som togs om hand av brottens organisatörer. Detta ledde till skärpta insatser mot denna brottslighet.
Förskottsutbetalningarna har alltså gjorts utan närmare prövning för beräknade kostnader för det kommande året. Nästan alla sökande fick bifall. Först därefter ägde kontrollen rum. Det fanns fram till 2021 års ingång en bestämmelse i bidragslagen där det stadgades att om kontrollen visade att det förelåg grund för ett återkrav med ett delbelopp så förelåg skyldighet att återbetala hela det utbetalda bidragsbeloppet. Detta uppfattades som en ”allt eller intet”-regel tillämplig även i fall av bristande tidsredovisning och smärre felaktigheter. Regeln tillämpades på 15 % av föräldrarna och de omfattande återkraven kunde gälla hela fem år. Några ansvarsfrihetsgrunder fanns inte i lagstiftningen och någon proportionalitetsbedömning gjordes inte. Denna ordning underkändes i första domstolsinstans men bekräftades efter skattemyndigheternas överklagande dock av den högsta administrativa domstolen.
Skattemyndigheterna centraliserade kontrollen vilket försvårande för de enskilda att få förklaringar. Klagomål kunde framföras bara till ett call-center och så småningom inte alls. För att bekämpa den brottslighet som upptäckts beslutade skattemyndigheterna senare om återkrav utifrån ett rent grupptänkande: ”80 % av ansökningarna är fel och 20 % är rätt”. Den holländska ombudsmannen kritiserade år 2017 behandlingen av 237 ärenden där ombudsmannen rekommenderade återbetalning till föräldrarna. Detta genomfördes inte. Parlamentet fick först efter särskilda påstötningar information om bristerna. År 2019 ändrade den högsta administrativa domstolen sin tolkning nu med stöd av principer om god förvaltning och om proportionalitet. År 2020 slog Datainspektionen slagit fast att skattemyndigheternas riskvärderingssystem baserad på AI-tillämpning bröt mot GDPR och var diskriminerande.
Mellan 2012 och 2019 hade omkring 25.000 – 35.000 personer bedömts som skyldiga på grund av uppsåt eller grov oaktsamhet. Denna bedömning ansågs i en parlamentarisk undersökningsrapport ohållbar i 94 % av fallen. Skandalen orsakade regeringens avgång i januari 2021.
Venedigkommissionens yttrande
Venedigkommissionen skriver först om Nederländerna som en välfungerande demokratisk rättsstat och om det legitima att bekämpa bedrägeribrottslighet av detta slag. Därefter erinrar kommissionen om sin Rule of Law Checklist, CDL-AD(2016)007, Därefter behandlas i särskilda avsnitt som tar upp i stort sett alla de problem som aktualiserats i ärendet (se p. 35 och 36 i yttrandet). Det erinras också om bl.a. den s.k. NAV-skandalen i Norge (p. 38).
Därefter behandlas i särskilda avsnitt de tre områdena (se närmare den inledande innehållsförteckningen)
- Lagstiftningsfrågorna inkl. den parlamentarisk kontroll av den verkställande makten
- Förvaltningsförfarandet inkl. bl.a. den rigorösa lagtolkningen och AI-användningen
- Domstolarnas roll inkl frågor om proportionalitet och behovet av att införa lagprövning.
Yttrandet avslutas med slutsatserna som innehåller ett drygt tiotal rekommendationer som gäller alla tre områden (p. 137).
Stig Strömholm, den personliga integriteten och rättighetskatalogen
28 augusti 2022Min artikel med titel Stig Strömholm, den personliga integriteten och rättighetskatalogen har publicerats i Svensk Juristtidning nr 7/22. Texten bygger på ett anförande som jag höll vid Uppsala universitet på Stig Strömholms 90-årsdag. Den kan med fördel läsas tillsammans med de två andra samtidigt publicerade artiklarna av Johanna Chamberlain och Therése Fridström Montoya. Se för min artikel https://johanhirschfeldt.files.wordpress.com/2022/08/stig-stromholm.docx
Regeringen har beslutat tillsätta en kommitté …
19 augusti 2021Begreppet SOU, Statens offentliga utredningar, för kommitter och utredningar kom till för 100 år sedan i samband med finansminster Thorssons s.k. kommittéslakt 1922. Men arbete i kommittéform är förstås urgammalt.
Det äldsta svenska exemplet som vi vet något om är den kommitté som utarbetade Upplandslagen i slutet av 1200-talet. I företalet till lagen beskrivs arbetet (här språkligt moderniserat):
”Kung Birger Magnusson gav lagman Birger uppdraget att tillsätta en kommitté av de kunnigaste i folklanden vars uppdrag blev att fastställa vad gammal lag har varit och om vad i ny lag borde stadgas och sammanfogas. Birger tillsatte en nämnd på 12 personer som bestod av; från Tiundaland magister Andreas And, som var domprost i Uppsala, riddarna Röd Käldorsson och Bengt Bosson, samt Ulf Lagmansson, Hagbard från Söderby, Anders från Forkarby och Torsten från Sandbro; från Attundaland riddare Filip röde från Rundby, Håkan lagman, Eskil den skelögde, Sigurd domare och Jon Gåsabog; från Fjädrundaland Ulv från Önsta, Götrik och Ulvheden domare.”
Stadfästelsebrevet till Upplandslagen visar att lagman Birger hade gjort en framställning om att få inleda utredningarbetet. Det fanns alltså ett myndighetsinitiativ till detta. Men kungamakten hade först hållit emot. Fanns tvingande skäl att ändra gammal lag och var det tillbörligt att finna en ny? Ett uppdrag krävde alltså noggrann beredning före ett beslut om direktiv. Det står sedan i företalet att lagman Birger genomförde utredningen ”med tillbörlig skyndsamhet” (inget behov av tilläggsdirektiv på den punkten tydligen).
Nämnden eller kommittén som gjorde arbetet hade en allsidig, närmast korporativistisk, sammansättning. Bland de uppräknade finns företrädare för kyrkan, för riddarståndet, för bönderna och för lagkunskapen (lagmän och domare) i folklanden. En speciell sak är att det talas om att det var tolv män som utsågs till nämnden men det är femton namn, förutom Birgers, som räknas upp i listan. Vad kan det bero på? Man tror att fyra personer, Birger, lagman i Tiundaland och ordförande, Andreas And och lagmännen från Fjädrundaland och Attundaland ligger utanför de valda tolv. De var sakkunniga domare med sina kunskaper om förhållandena i respektive folkland och Andreas And hade sakkunskap om utländsk rätt. Han var inte bara präst som kunde kanonisk rätt utan hade också studier i Paris bakom sig.De kan ses som en sakkunnigkommitté.
De tolv kan väl ses som en sorts parlamentarisk referensgrupp till de egentliga fyra utredarna. Men man kan också beteckna det hela som en parlamentarisk utredning under ledarskap av sakkunnig ordförande förstärkt med särskilda sakkunniga.
Men det var förstås också en förhandlingskommitté. Det gällde att jämka ihop rättsreglerna i de olika folklanden till ett gemensamt system. Sedan kungjordes förslaget på tinget ”i deras åhörande som saken angick” (= remissförfarande eller i vart fall en legitimitetsskapande åtgärd). Därefter antogs lagen på ett för folklanden gemensamt ting. Kungen stadfäste det beslutet och gav lagen rättslig kraft (= promulgering) 1296.Så här kan man hålla på med liknelser om något som vi inte vet så mycket om. Men det går att säga att det här visar på sega strukturer om lagstiftningsförfarandet. Det har både politisk och rättskulturell betydelse.
Nordisk krishantering i fredstid
24 november 2020Jurister i Norden kan samarbeta! Svensk Juristtidning har kommit ut med ett temanummer som handlar om olika konstitutionella perspektiv på coronapandemin. Där finns bidrag om hur Danmark, Finland, Norge och Sverige mött pandemin i sina rättsordningar. Min artikel Svensk krishantering i fredstid – de konstitutionella aspekterna och en framåtblick sätter in coronakrisen i ett generellt svenskt grundlagsperspektiv. Se SvJT2020hft10s1148HirschfeldtLadda ner
JO Hans-Gunnar Axberger och 1 kap. 9 § regeringsformen
06 februari 2020är titeln på min artikel i ORD OCH RÄTT Festskrift till Hans-Gunnar Axberger, 2020. https://johanhirschfeldt.files.wordpress.com/2020/02/axberger-1.pdf Just Hans-Gunnar Axberger har som JO tydligt markerat betydelsen av bestämmelsen i 1:9 RF där likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet anges som grundläggande principer som alla som är verksamma med offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta (objektivitetsprincipen också kallad). Särskilt tar jag upp de viktiga och intressanta JO-ärenden där Hans-Gunnar Axberger har behandlat förhållandet mellan objektivitetsprincipen och yttrande- och tryckfriheten (avsnitt 5.4). De har verkligen allmänintresse!
Konstitutionella reformfrågor – om reglerna om ändring av grundlag och annat
10 november 2019är rubriken på min artikel i Juridiska fakulteten Uppsala Årsbok 2018 med titeln Law and Society Contributions by the honorary doctors. Artikeln listar och förtecknar de reformfrågor som aktualiserats i debatten under de senare åren. Jag tar mer ingående upp domstolsfrågor och ändring av grundlag. I övrigt är det kortare noteringar. Tyvärr innehåller ett avsnitt (4.10 Civila kriser) ett fel. Rätt är att Grundlagsutredningen lade fram ett förslag men att det möttes av remisskritik och sedan inte genomfördes. Se SOU 2008:61 Krisberedskapen i grundlagen, SOU 2008:125 del 1 s. 510 f. och s. 521 ff.En reformerad grundlag samt prop. 2010:80 s. 207. Se
Advokatundersökningar på uppdrag av det allmänna
17 juni 2019Här har jag skrivit om en typ av advokatundersökningar. När en myndighet måste in i crisis management så anlitas ibland en advokat. Artikeln har publicerats i Vänbok till Anne Ramberg, Jure Förlag AB, 2019 s. 215 ff.
Offentlighetsprincipen – hur fick vi det ordet?
02 maj 2019Offentlighetsprincipen är ett laddat ord i vårt språk. Det har konstitutionell betydelse och uttrycker en nödvändig förutsättning för informationsfriheten, som är en av de skyddade opinionsfriheterna i våra grundlagar (2 kap. 1 § regeringsformen och 2 kap. tryckfrihetsförordningen). Regeln om offentlig tillgång till allmänna handlingar kom ju till redan i 1766 års tryckfrihetsförordning! I dagligt journalistiskt arbete är offentlighetsprincipen ett nödvändigt verktyg. Medborgarnas insyn och öppenhet i myndigheternas verksamhet stöder långsiktigt tilliten i vårt samhälle. Här på min blogg finns flera artiklar som behandlar detta. Här har jag publicerat en artikel som handlar just om hur det här ordet fick fäste i vårt språk. Med digitala sökverktyg har jag försökt belägga hur ordets användning växt fram. Ett särskilt viktigt hjälpmedel som nyligen har tillkommit är att riksdagens databas över riksdagens dokument nu medger generella sökningar i materialet från 1867 och framåt. Det används här i ingressen. Jag tackar riksdagsdirektören Ingvar Mattson för påpekandet om denna möjlighet.
Sammanfattningsvis ser etableringsordningen, som den tonar fram, ut så att först kommer journalisterna som säkert hämtat uttrycket i kontakt med jurister (Aftonbladet 1909). Redan 1911 finns en första träff i riksdagstrycket (i en proposition om ändring av tryckfrihetsförordningen); därefter följer enstaka träffar varje år (dock hela nio träffar 1925) med ett större genomslag först mot slutet av 1900-talet. Utredarna kommer också tidigt med Nils Alexanderssons viktiga betänkande om tryckfrihetsförordningen 1912 följd av Nils Herlitz i flera utredningar. Kommunalpolitikerna är även de tidigt ute (stadsfullmäktigetrycket från Stockholm 1913, där det gäller frågan om offentlighetsprincipens utvidgning till kommunala handlingar). Nästa kategori är akademikerna med flera exempel från 1930- och 1940-talen. I en handbok i medborgarrätt från 1947 används ordet som kapitelrubrik. Från 1970-talet och framåt används uttrycket ofta i utredningar, riksdagstryck, handböcker och lagkommentarer. Hos domstolarna samt JO och JK blir ordet sedan mera frekvent vartefter.
Hittills har det gällt att ordet har använts i löptext såsom motivuttalanden m.m. Men ordet har också funnits i lagtext. Dock har det inte tagits upp i grundlag. Skälen till att man här håller emot är begreppstekniska: offentlighetsprincipen omfattar strikt sett inte bara rätten till att få del av s.k. allmänna handlingar, dvs. handlingsoffentligheten, utan också sedan urminnes tider även den s.k. förhandlingsoffentligheten i domstolar och beslutande församlingar.
Läs hela artikeln som jag skrivit i en vänbok till Carl Gustaf Spangenberg via denna länk: (offentlighetsprincipen-1).
.
Good judicial practice – a checklist on ethics for Swedish judges – with a correct link
17 februari 2019The document Good judicial practice – principles and issues was produced as a checklist by a working-party under my chairmanship. It was distributed (in Swedish) to all judges in Sweden in 2012. Here is an English version of the document.
The document consists of questions for discussion rather than answers. So it is not a formal code of ethics (= a code of conduct for judges). It has no normative character. Instead of such a code there are some provisions in the Swedish Code of Procedure with certain legal obligations for all judges that are legal norms but also of an ethical nature. The provision on an oath is here the best example.
One of the purposes of the document is to provide judges with guidance when dealing with the ethical dilemmas and problems they encounter in their day-to-day work. A further aim is to use the document in a training context and contribute to personal reflection, ensuring that discussions between judges regarding good judicial practice are kept alive.
Apart from a number of general requirements that are presented regarding principles, this document does not contain any instructions on how a judge ought to act in specific situations. When faced with an ethical dilemma, it is seldom possible to find the answer in a rule. Instead, a position is adopted through a series of quite complex considerations. A list of questions could be a source of support for the judge when handling ethical problems and dilemmas. Another reason for listing questions is that views on what characterises a good ethical attitude could vary over time and from one generation to another. Consequently, this document mainly comprises questions rather than guidelines.
The ultimate task of the courts is to maintain the due process of law. The courts and judges must guarantee that everyone can have their rights and obligations determined objectively and independently. It is vitally important from a number of perspectives that the general public have confidence in the judges and the courts and that the judges and the courts maintain their credibility. The judge’s attitude to various ethical issues is also a key factor from a confidence point of view. This document deals with good judicial practice. This naturally encompasses matters relating to judicial ethics but goes beyond that. In this presentation, issues are addressed regarding the role of the judge and the responsibility of the judge in a broad sense. Consequently, a number of issues that are closest to the application of law will also be examined.
Johan Hirschfeldt 