Regeringen har beslutat tillsätta en kommitté …

19 augusti 2021

Begreppet SOU, Statens offentliga utredningar, för kommitter och utredningar kom till för 100 år sedan i samband med finansminster Thorssons s.k. kommittéslakt 1922. Men arbete i kommittéform är förstås urgammalt.

Det äldsta svenska exemplet som vi vet något om är den kommitté som utarbetade Upplandslagen i slutet av 1200-talet. I företalet till lagen beskrivs arbetet (här språkligt moderniserat):

”Kung Birger Magnusson gav lagman Birger uppdraget att tillsätta en kommitté av de kunnigaste i folklanden vars uppdrag blev att fastställa vad gammal lag har varit och om vad i ny lag borde stadgas och sammanfogas. Birger tillsatte en nämnd på 12 personer som bestod av; från Tiundaland magister Andreas And, som var domprost i Uppsala, riddarna Röd Käldorsson och Bengt Bosson, samt Ulf Lagmansson, Hagbard från Söderby, Anders från Forkarby och Torsten från Sandbro; från Attundaland riddare Filip röde från Rundby, Håkan lagman, Eskil den skelögde, Sigurd domare och Jon Gåsabog; från Fjädrundaland Ulv från Önsta, Götrik och Ulvheden domare.”

Stadfästelsebrevet till Upplandslagen visar att lagman Birger hade gjort en framställning om att få inleda utredningarbetet. Det fanns alltså ett myndighetsinitiativ till detta. Men kungamakten hade först hållit emot. Fanns tvingande skäl att ändra gammal lag och var det tillbörligt att finna en ny? Ett uppdrag krävde alltså noggrann beredning före ett beslut om direktiv. Det står sedan i företalet att lagman Birger genomförde utredningen ”med tillbörlig skyndsamhet” (inget behov av tilläggsdirektiv på den punkten tydligen).

Nämnden eller kommittén som gjorde arbetet hade en allsidig, närmast korporativistisk, sammansättning. Bland de uppräknade finns företrädare för kyrkan, för riddarståndet, för bönderna och för lagkunskapen (lagmän och domare) i folklanden. En speciell sak är att det talas om att det var tolv män som utsågs till nämnden men det är femton namn, förutom Birgers, som räknas upp i listan. Vad kan det bero på? Man tror att fyra personer, Birger, lagman i Tiundaland och ordförande, Andreas And och lagmännen från Fjädrundaland och Attundaland ligger utanför de valda tolv. De var sakkunniga domare med sina kunskaper om förhållandena i respektive folkland och Andreas And hade sakkunskap om utländsk rätt. Han var inte bara präst som kunde kanonisk rätt utan hade också studier i Paris bakom sig.De kan ses som en sakkunnigkommitté.

De tolv kan väl ses som en sorts parlamentarisk referensgrupp till de egentliga fyra utredarna. Men man kan också beteckna det hela som en parlamentarisk utredning under ledarskap av sakkunnig ordförande förstärkt med särskilda sakkunniga.

Men det var förstås också en förhandlingskommitté. Det gällde att jämka ihop rättsreglerna i de olika folklanden till ett gemensamt system. Sedan kungjordes förslaget på tinget ”i deras åhörande som saken angick” (= remissförfarande eller i vart fall en legitimitetsskapande åtgärd). Därefter antogs lagen på ett för folklanden gemensamt ting. Kungen stadfäste det beslutet och gav lagen rättslig kraft (= promulgering) 1296.Så här kan man hålla på med liknelser om något som vi inte vet så mycket om. Men det går att säga att det här visar på sega strukturer om lagstiftningsförfarandet. Det har både politisk och rättskulturell betydelse.

Nordisk krishantering i fredstid

24 november 2020

JO Hans-Gunnar Axberger och 1 kap. 9 § regeringsformen

06 februari 2020

är titeln på min artikel i ORD OCH RÄTT Festskrift till Hans-Gunnar Axberger, 2020. https://johanhirschfeldt.files.wordpress.com/2020/02/axberger-1.pdf Just Hans-Gunnar Axberger har som JO tydligt markerat betydelsen av bestämmelsen i 1:9 RF där likhet inför lagen, saklighet och opartiskhet anges som grundläggande principer som alla som är verksamma med offentliga förvaltningsuppgifter ska iaktta (objektivitetsprincipen också kallad). Särskilt tar jag upp de viktiga och intressanta JO-ärenden där Hans-Gunnar Axberger har behandlat förhållandet mellan objektivitetsprincipen och yttrande- och tryckfriheten (avsnitt 5.4). De har verkligen allmänintresse!

Konstitutionella reformfrågor – om reglerna om ändring av grundlag och annat

10 november 2019

är rubriken på min artikel i Juridiska fakulteten Uppsala Årsbok 2018 med titeln Law and Society Contributions by the honorary doctors. Artikeln listar och förtecknar de reformfrågor som aktualiserats i debatten under de senare åren. Jag tar mer ingående upp domstolsfrågor och ändring av grundlag. I övrigt är det kortare noteringar. Tyvärr innehåller ett avsnitt (4.10 Civila kriser) ett fel. Rätt är att Grundlagsutredningen lade fram ett förslag men att det möttes av remisskritik och sedan inte genomfördes. Se SOU 2008:61 Krisberedskapen i grundlagen, SOU 2008:125 del 1 s. 510  f. och s. 521 ff.En reformerad grundlag samt prop. 2010:80 s. 207. Se

delegehirschfeldt-1

Advokatundersökningar på uppdrag av det allmänna

17 juni 2019

Här har jag skrivit om en typ av advokatundersökningar. När en myndighet måste in i crisis management så anlitas ibland en advokat. Artikeln har publicerats i Vänbok till Anne Ramberg, Jure Förlag AB, 2019 s. 215 ff.

 

 

Offentlighetsprincipen – hur fick vi det ordet?

02 maj 2019

Offentlighetsprincipen är ett laddat ord i vårt språk. Det har konstitutionell betydelse och uttrycker en nödvändig förutsättning för informationsfriheten, som är en av de skyddade opinionsfriheterna i våra grundlagar (2 kap. 1 § regeringsformen och 2 kap. tryckfrihetsförordningen). Regeln om offentlig tillgång till allmänna handlingar kom ju till redan i 1766 års tryckfrihetsförordning! I dagligt journalistiskt arbete är offentlighetsprincipen ett nödvändigt verktyg. Medborgarnas insyn och öppenhet i myndigheternas verksamhet stöder långsiktigt tilliten i vårt samhälle. Här på min blogg finns flera artiklar som behandlar detta. Här har jag publicerat en artikel som handlar just om hur det här ordet fick fäste i vårt språk. Med digitala sökverktyg har jag försökt belägga hur ordets användning växt fram. Ett särskilt viktigt hjälpmedel som nyligen har tillkommit är att riksdagens databas över riksdagens dokument nu medger generella sökningar i materialet från 1867 och framåt. Det används här i ingressen. Jag tackar riksdagsdirektören Ingvar Mattson för påpekandet om denna möjlighet.

Sammanfattningsvis ser etableringsordningen, som den tonar fram, ut så att först kommer journalisterna som säkert hämtat uttrycket i kontakt med jurister (Aftonbladet 1909). Redan 1911 finns en första träff i riksdagstrycket (i en proposition om ändring av tryckfrihetsförordningen); därefter följer enstaka träffar varje år (dock hela nio träffar 1925) med ett större genomslag först mot slutet av 1900-talet. Utredarna kommer också tidigt med Nils Alexanderssons viktiga betänkande om tryckfrihetsförordningen 1912 följd av Nils Herlitz i flera utredningar. Kommunalpolitikerna är även de tidigt ute (stadsfullmäktigetrycket från Stockholm 1913, där det gäller frågan om offentlighetsprincipens utvidgning till kommunala handlingar). Nästa kategori är akademikerna med flera exempel från 1930- och 1940-talen. I en handbok i medborgarrätt från 1947 används ordet som kapitelrubrik. Från 1970-talet och framåt används uttrycket ofta i utredningar, riksdagstryck, handböcker och lagkommentarer. Hos domstolarna samt JO och JK blir ordet sedan mera frekvent vartefter.

Hittills har det gällt att ordet har använts i löptext såsom motivuttalanden m.m. Men ordet har också funnits i lagtext. Dock har det inte tagits upp i grundlag. Skälen till att man här håller emot är begreppstekniska: offentlighetsprincipen omfattar strikt sett inte bara rätten till att få del av s.k. allmänna handlingar, dvs. handlingsoffentligheten, utan också sedan urminnes tider även den s.k. förhandlingsoffentligheten i domstolar och beslutande församlingar.

Läs hela artikeln som jag skrivit i en vänbok till Carl Gustaf Spangenberg via denna länk: (offentlighetsprincipen-1).

.

 

 

 

 

Good judicial practice – a checklist on ethics for Swedish judges – with a correct link

17 februari 2019


The document Good judicial practice – principles and issues was produced as a checklist by a working-party under my chairmanship. It was distributed (in Swedish) to all judges in Sweden in 2012. Here is an English version of the document.

The document consists of questions for discussion rather than answers. So it is not a formal code of ethics (= a code of conduct for judges). It has no normative character. Instead of such a code there are some provisions in the Swedish Code of Procedure with certain legal obligations for all judges that are legal norms but also of an ethical nature. The provision on an oath is here the best example.

One of the purposes of the document is to provide judges with guidance when dealing with the ethical dilemmas and problems they encounter in their day-to-day work. A further aim is to use the document in a training context and contribute to personal reflection, ensuring that discussions between judges regarding good judicial practice are kept alive.

Apart from a number of general requirements that are presented regarding principles, this document does not contain any instructions on how a judge ought to act in specific situations. When faced with an ethical dilemma, it is seldom possible to find the answer in a rule. Instead, a position is adopted through a series of quite complex considerations. A list of questions could be a source of support for the judge when handling ethical problems and dilemmas. Another reason for listing questions is that views on what characterises a good ethical attitude could vary over time and from one generation to another. Consequently, this document mainly comprises questions rather than guidelines. 

The ultimate task of the courts is to maintain the due process of law. The courts and judges must guarantee that everyone can have their rights and obligations determined objectively and independently. It is vitally important from a number of perspectives that the general public have confidence in the judges and the courts and that the judges and the courts maintain their credibility. The judge’s attitude to various ethical issues is also a key factor from a confidence point of view. This document deals with good judicial practice. This naturally encompasses matters relating to judicial ethics but goes beyond that. In this presentation, issues are addressed regarding the role of the judge and the responsibility of the judge in a broad sense. Consequently, a number of issues that are closest to the application of law will also be examined.


”Två läsk och fyra tunna” eller om att leta fram spännande rättsliga saker ur sin gamla ryggsäck …

01 februari 2019

är rubriken till min krönika i tidskriften Advokaten nr 1/2019 som Du kan ladda ned här. Du kan bli överraskad av att läsa den.

Kund tvångsomhändertogs!!!

06 januari 2019

Begreppet ”kund” dök upp i svensk offentlig förvaltning som ett led i New Public Management-tänkandet. Detta ledde rätt snart till kritiska synpunkter av typ: Ska man verkligen tala om ett kundförhållande mellan medborgare och stat och kommun? Är det fråga om en kundrelation när en människa utsätts för myndighetsutövning som innefattar tvång mot person? De flesta vettiga människor svarar nog nej på i vart fall den andra frågan.

Men tydligen inte alla. Nacka kommun tycks för tillämpning av tvångsomhändertagande enligt LVM (lagen om vård av missbrukare i vissa fall) använda ett s.k. underprocesssteg med en lathund för sådana beslut. För initieringsprocessen för omedelbart omhändertagande gäller det där att lägga in personuppgifter om den person som ärendet gäller. I instruktionen för denna process står: ”Om kunden finns i socialregistret sedan tidigare hämtas personuppgifterna upp därifrån. Om det är en ny person som ska läggas in hämtas uppgifterna i stället från befolkningsregistret.” – Källa: infobank.nacka.se 2014-11-14 Lathund Omedelbart omhändertagande.

En urgammal arbetsform: kommittén!

27 december 2018

Redan Upplandslagen från 1296 kom till genom arbete i en sakkunnigkommitté med en parlamentarisk referensgrupp! Detta förklarar jag närmare i en brevväxling med Sten Heckscher i vårt bidrag Offentligt utredningsarbete i Vänbok till Mats Melin, iUSTUS, 2018. Där försöker jag också teckna en kortfattad bild av hur denna viktiga arbetsform sedan utvecklats i Sverige. Våra erfarenheter och synpunkter från senare år på offentligt utredningsarbete diskuterar vi också i denna brevväxling.


%d bloggare gillar detta: